Tre elever som arbetar tillsammans med en uppslagen text

Lässtrategier

Lässtrategier – så undervisar du i läsförståelse

Lässtrategier är de sätt en läsare använder för att förstå en text: att förutspå, ställa frågor, klargöra det som blev oklart, sammanfatta och se hur texten är byggd. De är inte medfödda. De kan undervisas, och de fungerar bäst när de tränas i riktiga texter och i samtal om innehållet.

Sidan är tänkt att användas i planeringen. Läs igenom de sex strategierna, välj en åt gången och följ de fyra stegen längre ned. Varje avsnitt har en länk till underlaget, så att du kan gå vidare till originalkällorna innan du använder innehållet i undervisning eller fortbildning.

Sex lässtrategier

Förutspå

Vad tror du att texten handlar om?

Innan läsningen tittar eleverna på rubrik, bilder och första stycket och säger vad de tror kommer. Efter läsningen jämför de sin gissning med det texten faktiskt sa. Syftet är att eleven aktiverar det den redan vet och får en förväntan att läsa mot.

Ställa frågor

Vad vill jag veta – och vad frågar texten?

Eleverna ställer egna frågor till texten – före, under och efter läsningen: både frågor som besvaras direkt i texten och frågor där eleven måste dra en egen slutsats. Att låta eleverna själva formulera frågorna, och inte bara svara på lärarens, är ett av de arbetssätt som återkommer i forskningsöversikterna om läsförståelse.

Klargöra

Vad förstod jag inte?

Eleverna markerar ord, meningar eller stycken som blev otydliga och prövar sätt att lösa det: läsa om, läsa vidare för att se om det förklaras, dela upp ordet, använda sammanhanget eller fråga. Det gör läsförståelse till något man kan reparera, inte något man antingen har eller inte har.

Sammanfatta

Vad var det viktigaste?

Eleverna återger textens kärna med egna ord, först ett stycke i taget och sedan hela texten. Kravet att välja bort detaljer tvingar eleven att avgöra vad som är huvudsak och vad som är exempel.

Se textens struktur

Hur är texten byggd?

Berättande text har miljö, personer, problem och lösning. Faktatext kan vara uppbyggd som orsak–verkan, jämförelse eller tidsordning. Att undervisa uttalat om strukturen, och använda enkla stödmallar, hjälper eleven att veta var informationen finns.

Samtala om texten

Vad tänker vi tillsammans?

Strukturerade textsamtal där eleverna motiverar sina svar med stöd i texten är en egen rekommendation i forskningsöversikterna – inte bara en trevlig avslutning. Läraren följer upp svar med följdfrågor: Var i texten ser du det? Hur vet du?

Textkopplingar – att koppla texten till det man redan vet

Textkopplingar betyder att läsaren kopplar det hen läser till egna erfarenheter, till andra texter eller till det hen vet om världen. Indelningen i tre sorters kopplingar förekommer i svenska undervisningsmaterial och används som ett stöd för att sätta ord på hur en läsare tänker.

Text – jag

Vad i texten påminner om något jag själv har varit med om?

”Jag har också varit rädd för mörkret, så jag förstår varför …”

Text – text

Liknar texten något annat jag har läst, hört eller sett?

”Det här liknar en annan bok vi läst, för där var det också …”

Text – omvärld

Vad vet jag om världen som hjälper mig förstå texten?

”Jag vet att igelkottar sover på vintern, så därför …”

Vad forskningen säger

I den amerikanska forskningsguiden om läsförståelse (What Works Clearinghouse) motsvaras textkopplingar närmast av strategin att aktivera förkunskaper: eleverna tänker på vad de redan vet och använder det för att förstå texten eller förutspå vad som händer. Guiden bedömer att stödet för att undervisa i lässtrategier är starkt. Den betonar samtidigt att studierna inte ger starkt stöd för att aktivera förkunskaper som en enskild strategi. Stödet gäller när strategin används tillsammans med andra strategier. Själva indelningen i tre sorters kopplingar har inte prövats i guiden.

I kursplanen i svenska för årskurs 1–3 ingår att ”återge delar av innehållet i olika texter samt resonera om budskap i texterna och jämföra med egna erfarenheter”.

Så kan du arbeta

  • Tänk högt när du läser och visa en egen koppling. Säg sedan hur den hjälper dig att förstå texten.
  • Ta en sorts koppling i taget och använd de fyra stegen längre ned på sidan.
  • Ställ alltid följdfrågan: ”Hur hjälper det dig att förstå texten?” Då används kopplingen för att förstå innehållet och blir inte ett sidospår.
  • Kombinera med andra strategier, till exempel att förutspå och att sammanfatta.

Meningsstartarna och arbetssätten ovan är våra egna exempel. Källor: What Works Clearinghouse och Skolverket, Lgr22.

Fyra steg från lärarens exempel till elevens verktyg

Modellen bygger på en grundtanke: ansvaret flyttas steg för steg från läraren till eleven. Läraren visar först hur strategin fungerar, ger därefter stöd medan eleverna prövar själv, och lämnar till sist över helt. Hur lång tid varje steg tar beror på eleverna, texten och strategin – vissa grupper behöver flera texter i samma steg innan de är redo för nästa. När en ny strategi introduceras, börjar du om på steg ett och återkopplar till de strategier eleverna redan kan.

  1. 1

    Läraren visar

    Läraren läser en kort text högt och tänker högt: hen stannar upp, formulerar vad hen funderar på och visar steg för steg hur strategin används. Eleverna läser inte själva – deras uppgift är att lyssna och följa hur tänkandet går till. Ta bara upp en strategi i taget, i en text som är kort nog för att hela visningen ska rymmas i några minuter.

  2. 2

    Vi gör tillsammans

    Nu prövar samma grupp strategin på en ny text, men med läraren som ledare. Läraren ställer frågorna, eleverna bidrar med svaren, och läraren bekräftar, omformulerar och sätter ord på vad som fungerade. Skillnaden mot steg ett är att eleverna nu är aktiva – men det är ännu läraren som håller ihop arbetet.

  3. 3

    Eleverna gör i par

    Ansvaret flyttas över till eleverna. De arbetar två och två med strategin på en text de klarar av att läsa själva, så att utmaningen ligger i förståelsen och inte i avkodningen. Läraren går runt, lyssnar, stöttar där det behövs – och plockar med sig exempel till en gemensam avslutning.

  4. 4

    Eleven gör själv

    Eleven använder strategin på egen hand i en text hen valt eller fått, och kan dessutom berätta varför strategin hjälpte hen att förstå. Läraren följer upp genom att låta eleven redogöra för sitt tänkande. Först då är strategin på väg att bli ett verktyg eleven använder av sig själv – vilket är målet med hela modellen.

Strategier räcker inte utan avkodning och ordförråd

En elev som kämpar med att avkoda orden har lite uppmärksamhet kvar till textens innehåll. Därför behöver undervisningen i läsförståelse ske parallellt med arbete med avkodning, läsflyt och ordförråd. I forskningsöversikterna behandlas dessa delar som jämbördiga inslag i läsundervisningen – inte som steg som ersätter varandra.

Fyra delar som bär upp läsförståelsen

Den svenska kunskapsöversikten Läs- och skrivundervisning för yngre elever går igenom internationella forskningsöversikter från 2014 till 2024 och beskriver vad som kännetecknar undervisningen i de delar som läsförståelsen vilar på. Här är fyra av dem, i korthet.

Språkljuden och bokstäverna

Fonologisk, och särskilt fonemisk, medvetenhet beskrivs som en av de mest verkningsfulla insatserna i den tidiga läsutvecklingen. Träningen behöver vara uttalad, systematisk och ske tillsammans med bokstäverna, så att eleven kopplar det talade till det skrivna.

  • Lyssna efter första och sista ljudet i ord, dela upp ord i ljud och byt ut ljud.
  • Koppla övningarna till bokstäverna direkt, inte som ett separat spår.
  • Använd elevernas egna namn, rimböcker och ljudjakter så att träningen har ett sammanhang.
  • Låt arbetet återkomma under de första skolåren, inte bara i förskoleklass.

Avkodning med tydlig progression

Undervisningen i avkodning behöver följa en ordning från enkla ljudenheter till mer komplexa stavelser och ord, med modellering och omedelbar återkoppling. Att skriva de ord man just avkodat stärker enligt översikten både stavning och ordigenkänning.

  • Visa hur ljuden sätts samman till ord innan eleverna gör det själva.
  • Använd konkret material, till exempel ljudrutor eller magnetbokstäver, vid ljudanalys.
  • Öva både på riktiga ord och på hittepåord som följer stavningsreglerna – det tränar strategin, inte minnet av ordet.
  • Låt eleverna skriva orden de läst, och använda stavningsmönstren i egna texter.

Läsflyt och ordens byggstenar

Läsflyt är bryggan mellan avkodning och förståelse, och utvecklas enligt översikten inte av sig självt utan behöver undervisas. När eleverna möter längre ord är det också ett stöd att arbeta med hur ord är uppbyggda av stam, förled och ändelser.

  • Läs samma korta, välbekanta text flera gånger, hellre än nya texter varje gång.
  • Läs tillsammans med en vuxen eller i par, och ge återkoppling på hur det lät.
  • Öva noggrannhet och naturligt tonfall – inte hastighet för sin egen skull.
  • Visa hur ord byggs: läs–läsare–läsning, och vad förleden och ändelserna gör med betydelsen.

Ordförråd och skrivande

Språkförståelsen byggs långsiktigt: ord behöver undervisas uttalat och samtidigt mötas i rikt språk, till exempel i lärarens högläsning. Skrivandet hör ihop med läsningen – när handskrift och stavning sitter frigörs uppmärksamhet till innehållet.

  • Introducera några viktiga ord före läsningen och återkom till dem efteråt.
  • Ge eleverna tillfällen att själva använda de nya orden i samtal och i text.
  • Kombinera träning av stavning och handskrift med uppgifter där eleverna skriver om något de själva vill säga.
  • Läs högt ur texter som är svårare än vad eleverna klarar själva, och samtala om innehållet.

Översikten beskriver också att elever som inte gör tillräckliga framsteg trots god ordinarie undervisning behöver mer intensivt och riktat stöd i mindre grupp, och att insatserna behöver följas upp löpande så att intensiteten kan justeras. Hela förteckningen över rapporterna finns under Rapporter och kunskapsöversikter.

Allt på den här sidan är hämtat från de namngivna källorna ovan. Vi anger inga effektmått utan att länka till den studie eller översikt de kommer från, och vi lägger inte till påståenden som underlaget inte stöder.